Ny blogg

Jag har skaffat mig en ny blogg.
Välkommen dit!
http://dandelionlady.wordpress.com

Pluset med bebis nummer 2

Att bära det finaste man kan inom sig, ett barn skapat av kärlek och lust, det är en ära.
Oron däremot är INTE en ära.
Oron att behöva begrava ännu en son.

Jag minns så väl den där dagen då stickan visade ett stort fett blått plus.
Att jag inte dog där och då av hjärtat som rusade iväg och slog dubbla slag.
Ännu en gång var jag gravid, oplanerat och chockartat.
Ännu en gång ringde jag till min stora syster Lena och skrek i luren.
Jag minns att jag sa genom hypenventilerande andetag "Jag är gravid".
Jag ler åt hennes "Ursäkta?!" när jag tänker tillbaka.
Underbara storasyster som ännu en gång fick höra lillasyster helt hysterisk!

Jag satte mig på sängen, jag vaggade fram och tillbaka.
Tårarna skvätte åt alla håll och kanter.
Gravid!
Tankarna snurrade runt.
Gravid.
Igen.
ÅH, hur skall jag klara av det? Oron.
Tänk om det händer igen? Det skulle jag ej klara av.
Och Daniel?
Herregud, vad kommer han säga.
Vi har ju ej varit ett par så länge...
Är han så pass kär i mig att han skulle vilja detta med mig nu?
Blir jag ensamstående?
Klarar sig bebisen?
Åh vad tankarna snurrade runt i skallen på mig denna måndagskväll i Trångsund.

Senare på kvällen kom Daniel hem.
Jag mötte upp han nedanför och följde med honom hem till sig.
I hissen kunde jag inte hålla mig längre.
- Daniel, tycker du om mig? frågade jag.
- Ja det gör jag, det vet du. Svarade han och tittade på mig.
Jag tog upp stickan ur väskan och stack den i hans hand.
- Bra för jag är gravid...
Hans blick och hans rörelser.
Jag vågade knappt titta på honom.
Vi gick in, satte oss i soffan. Jag grät och vaggade fram och tillbaka.
Daniel var lugn.
Jag frågade försiktigt om han ville att jag skulle ta bort det.
Han svarade bestämt nej.
Bra, för jag hade aldrig tagit bort det tänkte jag.
Han frågade mig om jag skulle klara av ännu en graviditet.
Och när han frågade det då insåg jag att JA fan, det kommer jag att göra. För jag måste.
Bra sa han, då kör vi.
Sedan kramades vi en lång stund innan jag gick hem en stund.

Det tog mig ända till v17+5 innan jag kunde börja njuta. Efter 2a ultraljudet.
Där låg han, vår son. Vår lilla pojke.
Ännu en son, åh Noel skall bli storebror.
Vad glad han måste vara där bland molnen, Noel. Min stora fina pojke.

12 Maj är han beräknad vår namnlöse lilleman.
Älskad och så enormt efterlängtad!

Om man bortser från att det är jävligt tråkigt att bara gå hemma så är det rätt skönt att inte jobbba. Jag har inte lika ont längre, det kommer och går givetvis men det är inte som en onsdagskväll med tårar i ögonen bara för att man behöver resa sig upp.

Min mamma fyller snart 50 år. fan vad tiden går, ja inte för att jag tycker hon är gammal. Utan för att jag mins när hon fyllde 40, eftersom jag veckan efter fyllde 18.
Det har gått tio år sedan dess och tiden bara springer iväg.
Detta är dock det första året jag ej har någon nojja över att bli äldre. För jag trivs med den jag blivit nu 28 år efter min födelse.
28 år.
Det är tredje del av mitt liv, om man har tur.

Pst, jag vill ha vår.

Första dagen!

Idag är första dagen på min heltidssjukrivning.
Och jag har sovit länge idag. Har morgonrocken på mig ännu.
Denna vecka har jag gett mig själv tillåtelse till just det, att sova länge för nästa vecka skall klockan ställas så att jag ej blir ett sovande spöke. Det är ju lätt hänt när man bara är hemma.

Men jag har lite grejer ändå att fixa med.
Denna vecka är det lite samtal som skall ringas. Har bara ett kvar och det fixar jag på torsdag när min handläggare på försäkringskassan är tillbaka.
Även skrubbning av lägenheten innan besök från småland och sedan söndagens visning. (Jag har lovar att göra ENDAST så mycket som jag orkar och att ej överanstränga mig...)

Sedan är det ju packning av lägenheten från och med nästa vecka.
Och dessutom, så till det bästa av allt! Jag kommer köra en "Ta-hand-om-dig" vecka denna vecka.
Brun utan sol, färgning och formning av ögonbryn, färgning och klippning av håret, inhandla lite hudprodukter etc etc.
Behöver en renovering. Känner mig inte alls fin, bara tjock och ful. (Ja förutom magen som jag ÄLSKAR då).

Nu ska jag ändå surfa runt lite, sedan fixa lite innan Daniel kommer hem vid fem.
Mat och lite röj i lägenheten.
Ikväll kommer Josefin också. Härligt.

/A

dududduduuu

Det är lördag idag. Men för mig kommer det längre knappast spela roll vad för veckodag det är. Jag är numera sjukskriven heltid och kommer vara hemma tills bebis kommer.
Jag har ont, ibland så förfärligt ont att tårarna kommer. Och just i dessa ögonblick kan jag undra vad fan jag gett mig in på. Med Noel hade jag ju också ont och jag har knappast glömt hur det kändes...
Men så kickar lilla killen inifrån och då vet jag att det är värt det, denna gången också. För det har aldrig funnits några finare minnen eller bättre upplevelser än att bära två så underbara fina pojkar inom mig.
Det är fantastiskt att vara gravid. Det är en så enorm stor kärlek som växer dag för dag.
Oavsett hur ont, trött och jobbigt det ibland är så skulle jag ej vilja byta bort dessa resor för allt i världen.
Det enda som gör så pass ont att det ibland är outhärdligt är att Noel inte är hos mig. Jag saknar honom när jag tänker på framtiden med busbebis. Jag önskar att bebis fick iuppleva storebror här på jorden, inte "bara" som en skyddande ängel.
Men bättre det än ingenting...

För övrigt så känner jag mig fet, blek och grå. Det enda som är fint på mig är magen, den är stor och fin. Men alla de där plus kilona de har satt sig på ställen som ej är så underbart direkt. Jag VET att det beror på alla söta saker jag stoppar i mig. Men vad fan skall jag göra då? Jag är ju röksugen hela tiden och måste ju dämpa det med något.
Salmiak och lakrits är det bästa och glass...
Ni kan ju tänka er hur mycket jag då äter, typ varje dag.
Jag längtar inte bara till maj för att bebis kommer då, jag längtar till maj för då kan jag börja blicka framåt mot en period av GI och träning.

Nu skall jag iväg och dricka lite latte och köpa en ny burk trombyl.
Älskade, älskade trombyl ;)

/a

646 gram ren kärlek

Idag gjorde vi flödesultraljudet som jag varit så rädd för, haft ångest för, gråtit över.
Idag fick vi domen.
ALLT såg bra ut!
Det innebär att det inte kommer uppstå några proppar eftersom flödet såg bra ut och komer se ut så här under hela graviditeten.
Nu hoppas vi att alla tillväxtultraljud går lika bra.

Idag vägde han 646 gram -5,3 procent. Det är LÅGA bra procent.
646 gram ren och skär kärlek.

Januari börjar året, februari kommer näst...

Halloj på er alla ute i cyberrymden!
Idag skiner solen, det är knappt 7 minus grader och jag är "ledig". (Vilket betyder sjukskriven då...)

I helgen var jag och älskling med svärföräldrarna i vaxholm och sov på hotell. Underbart att bara få komma bort en liten sväng samtidigt som jag har världens seperationsångest från min lilla byracka.
Konstigt hur ett litet djur kan hålla en hjärta så hårt.

Tänk det är bara 6 veckor kvar tills vi skall flytta. Det kommer bli så underbart. Ett steg utanför dörren och där kan jag sitta i solen och filosofera. Nomore betong! Vad underbart det kommer bli, så fantastiskt. Tänk vad livet gör snabba vändningar. Jag är så tacksam för att livet valde att göra en sådan bra vändning som nu. Annars är jag ju rätt van vid att det är tråkiga händelser och ångestframkallande madrömmar som uppstår.
Nu blåser livet i rätt riktning och jag älskar varje minut av den vind som drar förbi. ÄVEN de stunder så graviditeten smärtar mig fysiskt så jag vill kräkas. För allt det där går över när lillkillen sparkar och boxar sin mamma i magen. Då uppryms jag av en enorm kärlek bara.

Jag önskar jag kunde beskriva hur bra jag mår och vilken olik sits jag sitter i jämför med hela mitt övriga liv, innan detta... men det går inte. För jag finner inga ord.